"Gaze into the fire, into the clouds, and as soon as the inner voices begin to speak..surrender to them. Don't ask first whether it's permitted, or would please your teachers or father or some god. You will ruin yourself if you do that."
- Demian, Hermann Hesse 1919 -
3 comments:
Taru!
Du befinner dig på en båt i medelhavet, men genom dina ord och vackra bilder har du gjort mig, som sitter i Sverige, till din beundrare.
Du verkar så full av mod och styrka att du inspirerar mig varje dag. Känner jag mig liten och svag går jag in på din blogg och fylls genast av positiv energi och lite "I can do it-anda". Tack för det! Men snälla, berätta för mig hur du har hamnat där du är i dag? Jag vill så mycket, men folk i min omgivning, mest mina föräldrar, gör att jag tappar tron på min själv och mina val i livet, vilket gör att jag inte vågar. Jag kommer på något och blir glad av tanken, men så fort de öppnat sin mun slår jag bort tanken som nonsens och stannar kvar på samma plats. Olycklig. Jag är på ett ställe i mitt liv där jag inte vill vara, varken karriär eller livsmässigt och jag längtar efter vad mitt härta innerst inne vill. Men jag vågar inte ta steget...
Du har ju en gång lämnat Sverige för Dubai och sedan Barcelona, snälla berätta lite om det. Varför flyttade du? Hur har du klarat dig ekonomiskt? Varför just Dubai och varför sedan Barcelona? Tror du att du kommer bli kvar i Barca ett tag och varför?
Tack kära du för att du är den du är! Stor Kram / M
Perfect.
Love Grace.
M: Jag har väldigt mkt att säga i det här ämnet men förmodar att inte den här kommentaren ger tillräckligt utrymme.
Det enda jag kan säga är att du får själv se till att ta tag i det liv du vill ha. Ingen kommer pusha dig dit då de flesta vill att man för alltid stannar kvar som den man är, åtminstone som den man utåt är. Folk är generellt sett rädda för förändring och vill för alltid hålla kvar saker i sitt "normala" tillstånd. Men vill du vara den som precis som alla andra är rädd för att tappa kontrollen? Vill du verkligen förlora ditt hjärta och verkliga lycka bara för att folk omkring dig mår bra av det? Vill du sitta där halvbitter en dag för att du inte vågade? För att någon annan ville att du skulle leva på ett visst sätt. Vem står som ytterst ansvarig till sitt egna liv om inte du själv.
Jag vet att det är jobbigt att våga ta första steget men har man väl gjort det en gång så flyter det bara på av sig själv. Det ÄR inte farligt att vara "onormal". Det är inte the end of the world om du inte gör som "alla andra". Snarare så står du som vinnare som vågar lyssna på ditt hjärta.
Vad vill ditt hjärta då? Är det omöjligt att uppnå? Om inte så finns ingen anledning att motstå frestelsen. Jag kan nästan bli förbannad, ledsen på folk som inte tar tag i sina viljor och lustar. På de som spenderar mer tid på att drömma än att förverkliga sina drömmar. Du har bara ett liv! Ta vara på det! För din egna skull. Ingen skall kunna styra dina drömmar utom du själv. Det är ren nonsens att hålla tillbaka sig själv i sådant som gör en olycklig.
Sen är det såklart inte alltid lätt att ställa sig utanför det som räknas som den "normala vägen", Jag har varit luspank i perioder, jag har levt på bröd och vatten, i en resväska mellan korta lägenhetskontrakt men inte ens då tappade jag tron på mig själv och på det jag ansåg vara rätt för mig. Man får hel klart kämpa lite mer om man väljer den "mer annorlunda vägen", men man vinner så jävla mycket mer i längden.
Jag vill och tänker inte vara en intetsägande pjäs i samhällets enformiga hamsterhjul. Jag vill känna att jag lever på riktigt varje dag av mitt liv och känna att jag går min eget konstruerade väg och inte den väg som någon annan/samhället/familjen stakat ut för mig. Jag vill vara jag och ingen annan. Jag kommer aldrig acceptera att någon ställer sig i vägen för min egna lycka. Och jag kommer aldrig någonsin ljuga för mig själv för att passa in i ett mönster som någon annan skapat.
Maila om du behöver mer hjälp/råd/tips.
Post a Comment